Trolltyg

Dagen har varit helt okej, underbart väder och en långtur med bäste Herr G... Annars känner jag mig rätt trött och less på det mesta. I bland förstår jag mig inte på människor, varför kan vissa inte bara säga vad som är problemet...!!? Jag vill ha raka puckar.... om jag sårat/stört/upprört någon så vill jag gärna få veta det...

Facebook på både gott och ont..... just nu är jag rätt anti mot detta forum.......

Trolltyg

Dagen började med att sambon försov sig, och när jag skulle ta bussen till terapin i tråkBoden så var ju givetvis tidtabellerna ändrade... Surt!! Fick i alla fall skjuts in till stan och hann med nöd och näppe med Luleå-bussen... Så det är väl det jag pysslat på med idag....flackat runt på vägarna och haft terapi. På hemvägen var jag grymt trött och slumrade till flera gånger.. det är jobbigt att sitta still så länge, min ben pallar inte.

Kunde inte hålla mig ifrån stallet, behövde få åka dit och tanka lite energi... Herr G fick massage och sen gick vi ut på en liten promenad i kvällssolen :)

Mycket bra träning för en livfull häst, han börjar förstå mina kommandon/signaler... jag vill ha mitt "space", och han ska följa mina rörelser och vara uppmärksam på vad som gäller. Han blir så mycket tryggare när han känner att jag är ledaren och att han kan lita på mig... oftast ;D

Nu ska jag få i mig nån slags föda och sen inta soffläge.... :)

Och finn felet på bilden nedanför....!!! ;)

Trolltyg 

Hoppningen såklart.....han är så himla duktig :)

Trolltyg

Så det blev en lång och mysig ridtur.... bara jag och Herr G, och det som jag gillar mest faktiskt. Jag är nog mer en som hellre rider själv än att har sällskap. Även om det givetvis är trevligt lite då och då...

Käre sambon tog lite bilder, och det är kul att få se hur grabben såg ut för ett år sedan... och hur han ser ut idag. En viss skillnad minsann :)

13 maj 2011

13 maj 2012

Mer ruffystyle nu, men lite mer muskler än då..haha.

Love U

Trolltyg

Precis för 1 år sedan åkte jag med spänning och tittade på en häst, en fullblodsgrabb.... så långt ifrån Islandshäst man kan komma ;)

Denna häst var ju såklart Herr G   

Tänk vad tiden går fort, och det är otroligt vilken härlig, frustrerande, kärleksfullt, smärtsamt och lärorikt år som har gått. Jag har nog aldrig ramlat av en häst så mycket som denna filuring..... jag trodde ju att jag gjort klart med alla ofrivilliga flygturer...haha!!!

Vi har hunnit med att vara i tidningen och på lokalnyheterna, och vi har hunnit vara med om mindre dramatiska och fridfulla ridturer... Jag älskar verkligen den här killen, det känns som att vi har ett väldigt speciellt band som håller oss samman.... Vi båda har blivit skadade av ett tidigt trauma i livet, och vi båda har svårt att klara av för stressiga miljöer. Och båda behöver mycket kärlek och omvårdnad och förståelse...

Jag är så glad att jag vågade "lita" på min magkänsla i fjol och gav den här underbara hästen en chans :)

Första träffen!

Och som blev mitt allt!!!

Lite mer "ruffsig" look än då..... men för mig speglar det mer vilken personlighet han har   

Så idag ska vi fira dagen med lite äpplen, mys och en skogsridtur =))

Trolltyg

Det var ett tag sedan jag skrev, och mycket beror nog på mitt mående just nu. Det är så mycket som händer inom mig nu, många förvirrande tankar, insikter och känslor. Jag drömmer om nätterna och vaknar upp alldeles blöt av svett. Jag tror att mycket av det som sker nu har med min nya behandling att göra (EMDR), mitt trauma bearbetas på ett djupare plan och hade jag inte haft mina år på b-hemmet så hade detta fått mig att fullständigt bryta ihop. Det är nu jag använder mina redskap för att överleva och dämpa ångesten och smärtan... så gott det bara går.

Min första behandling blev väldigt dramatisk, dagen efter var det som att kroppen helt plötsligt började leva sitt eget liv, kanske nån slags utrensning av det onda.. Min cysta, som fått min mens att utebli i över ett halvår sprack och efter det började jag störtblöda.... Ont som fan, men något som kanske behöde ske tror jag. Efter det kom den grymma förkylningen som fortfarande spökar, mitt immunförsvar har nog aldrig varit så dåligt tidigare.. Allt detta har fått mig att känna en enorm trötthet och håglöshet, och jag är inte i fas med mig själv ännu. Jag trodde att allt skulle bli lättare när våren och ljuset kom, men nej.... inte ens det ger mig energi.... ännu!?

Det som får mig att streta vidare, kliva upp på morgonen är vissheten om att mina djur är beroende av mig. Och när jag efter ofta stort motstånd pallrar mig till stallet så infinner sig det där härliga lugnet och glädjen.

Här hemma är allt inte så perfekt, som det varit tidigare.... jag orkar inte, och känner heller ingen som helst lust att pyssla, städa, dona och fixa som jag alltid gjort tidigare. Jag vet inte hur och varför jag helt har tappat bort den biten.... är det en fas i mitt liv som jag måste gå igenom? Att bara släppa kontrollen sådär?? Ja, som ni märker så är min tankeverksamhet väldigt hög just nu...

I dag fick jag i alla fall sällskap till stallet, min fina sambo vill dela min passion för hästar... och red för andra gången denna lördag :) En skrittur i skogen på en pigg islänning... han gjorde det så bra och jag blir så stolt och rörd över att han vill dela det här med mig, även om hans största intresse fortfarande är fågelskådning ;)

I morgon behöver dock Herr G lite mer motion och bli av med lite överskottenergi.... annars får jag en väldigt speedad fullblodskille på hoppträningen måndag kväll... Förra gången hoppade vi en hel bana, första ritten blev felfri... den andra något ojämn och jag fick mig en liten flygtur.... som jag nog helst avstår ifrån nästa träningspass ;)

Borde gå och lägga mig vid det här laget..... så här sätter jag punkt för den här gången.

Trolltyg  

Den här helgen har varit väldigt trevlig.... sådär "övernormalt" seriös och social. Grejen är väl bara att jag blir så fruktansvärt trött och slut. Jag skulle aldrig klara av att ha det så här hela tiden....brus i hela hjärnan!!!

Jag har tillbringat dagen i stallet.... och efter många turer så fick jag och en fin vän träffas efter alldeles för långt mellanrum :) Konstigt det där, man bor i samma stad men "hinner" aldrig ses... Hennes små söta kottar fick rida på shettisen och var hur lyckliga som helst... det värmer verkligen i kroppen när man ser deras lycka och glädje över att våga och sen stoltheten som kommer efteråt...

Efteråt red jag en sväng med Herr G som var på väldigt bra humör och samarbetsvillig =)) I morgon är det hoppträning, och jag hoppas att jag har piggnat till lite då. Min förkylning är väldigt envis och vill inte ge med sig, snorar och nyser hela tiden och energin finns inte riktigt... Så jag får se, är formen kass så står jag nog över och vilar i stället..

Nu ska jag fortsätta med att vara social... sambon har fått besök.... jag som bara vill krypa ner under en filt i soffan. Vill inte vara "normal" mer nu................

Trolltyg